Ibland tycker jag om att uppfinna saker. Mamma tycker om när jag uppfinner saker eftersom jag är ganska stilla och hon ser vad jag gör. Vid ett tillfälle satt jag i mitt rum och skulle uppfinna något. Jag gjorde som alltid, först en ritning så att man ser hur det ska bli. Sedan när ritningen var klar måste jag göra en prototyp. Det var minst lika viktigt, hade pappa sagt. Till min prototyp behövde jag skruvar och plankor men mamma sa att det var smartare att göra den i papper först, så lite papper och lite lim var en mycket bättre början. Jag limmade ihop mina urklippta delar men det var lite som fattades och med papper så gick det inte riktigt. Jag valde då att använda toapapper istället. Det är ett mycket mjukare och formbart material. Det blev ganska olyckligt resultat så jag tänkte att det var smartast att bara spola ner projektdelen i toaletten och börja om från början. Så det gjorde jag.
Mitt projekt behövde en hel del förbättrande åtgärder så jag fick börja om lite från början redan på ritbordet. Det var då min pappa skrek som en vansinnig. Han kastade saker omkring sig så vi blev rädda allihop i familjen. Det visade sig att han hade gått in på toaletten och satt sig där jag råkade ha spillt lite av limmet, så när han skulle resa sig, gick det inte. Han satt som gjuten, kan man säga.
Nu går jag hos en psykolog för mina föräldrar mår dåligt. Jag vet inte om det hjälper mina föräldrar men jag går dit för deras skull. Psykologen förstår inte heller varför jag ska gå till henne.
