En vardaglig betraktelse! 
Jag klär på mig ordentligt och går ut. Utanför var det fint regn som studsar mjukt mot mitt ansikte. Jag går ut för att skriva men på vägen tar jag naturligtvis med mig soporna så att jag blir av med dem också. Jag går min promenad, det duggar lätt och vinden susar lite mer än vanligt. Jag ska ta mitt skrivblock och penna för att skriva ner mina betraktelser och då ser jag att det är soppåsen i min hand och inte anteckningsblocket, så att det är svårt att skriva. Jag går tillbaka med soporna och går in för att ta mitt block och penna. Väl ute igen hör jag barnen leka på skolgården och dem stojar vilt. Samtidigt hör jag den tunga trafiken mullra förbi på stora vägen. Jag passerar de nya husen på min väg ner mot vårt centrum. Jag går en bit på stora vägen mot centrum då jag blir stoppad av en förbi åkande polis.
– Vet du var det nya fiket ligger, undrade han, och fortsatte, jag är lite ny i kvarteret.
– Jag har ingen aning, jag bara bor här, sa jag, lite förvånat.
Jag går vidare ner mot vårt centrum och då hör jag tågen, när de möts. På perrongen ser jag en mamma med barnvagn stå och prata med en äldre dam. Det var tydligt att dem inte var i sällskap. På andra sidan perrongen ser jag grannen gå förbi med sin hund och jag hälsar.
Grannen säger något men jag hör inte vad. Jag vinkar som om jag inte förstår honom och att vi kanske kan ta det han vill säga, när jag kommer hem igen. På väg hem går jag den andra vägen så det blir en lång uppförsbacke och jag passerar det gamla kondiset i byn. Jag fortsätter förbi biodlaren där det är väldigt tyst idag. När jag går vägen fram saknar jag den ljusa snön i dem bladlösa träden. Julstämningen är fortfarande inte riktigt här, än. När jag kommer hem står min granne med hunden och talar med min andra granne som är ute för att tömma brevlådan. När jag kommer fram så säger båda grannarna
-Trevligt helg!
Jag går in till mig och sätter mig i soffan med en varm kopp kaffe och datorn.
